Maxad malmtransport

Efter finanskrisen går nu LKAB:s gruvor i Malmfälten för fullt igen. Varenda ton malm som kan tas upp ur gruvorna finns det kunder till. Och fler ton ska det bli framöver.

I såväl Kiruna som i Malmberget bygger gruvkoncernen nya huvudnivåer längre ned i berget. Den nya huvudnivån i Kiirunavaaragruvan som ska tas i bruk med början 2013 ligger drygt 1,1 kilometer under markytan och ska, när den är klar, ha en produktionskapacitet på 35 miljoner ton råmalm per år. Det är cirka sju miljoner ton mer än i dagsläget.

Men för att klara detta måste transportkapaciteten öka.

Begränsningar
En mycket viktig länk i transportkedjan är bergspelen, malmhissarna, som lyfter malmen från gruvans botten den dryga kilometern upp till förädlingsverken ovan jord.

Det finns i dag sju bergspel som drivs av stora likströmsmotorer och de största hisskorgarna rymmer 40 ton malm. Det dånar när den jättelika hisskorgen i stål lastas och sedan accelereras till en hastighet av cirka 17 meter i sekunden på sin väg uppåt. Det handlar om enorma krafter som krävs vid framför allt accelerationen.

Och detta har varit ett problem. Bergspelen orsakade tidigare stora spänningsvariationer i elnätet, både inom och framför allt utanför LKAB.
– Det som kan hända är att elanläggningar som inte tål mer än ett visst spänningsfall löser ut. Vi fick klagomål från Vattenfall och har tvingats att införa restriktioner i vårt styrsystem som inte tillåtit mer än ett av sju spel att accelerera samtidigt, berättar Lennart Mukka, projektledare vid LKAB, och konstaterar att detta förstås begränsat den möjliga transportkapaciteten i anläggningarna

Lyckat prov
Lennart Mukka har sedan länge haft ögonen på anläggningar för dynamisk faskompensering som en lösning på problemet. Sommaren 2008 tog LKAB beslutet att investera i en SVC-anläggning, som ett led i arbetet med att åstadkomma en högre produktionskapacitet på den nya huvudnivån.

Beställningen gick till ABB, som sedan länge haft ett omfattande samarbete med LKAB.

Förra sommaren startade markarbetena intill LKAB:s sovringsverk på Kiirunavaara och 27 oktober kunde SVC-anläggningen spänningssättas. Ett par dagar senare genomfördes prestandaprov med personal från ABB, LKAB och oberoende konsultföretag som gruvbolaget anlitat för att verifiera resultaten. Anläggningens prestanda visade sig till och med vara högre än det som utlovats i kontraktet, konstaterar en nöjd Lennart Mukka.
– Som mest accelererade vi fem spel samtidigt, och det var inga problem. I praktiken kan vi nu köra anläggningarna för fullt, utan restriktioner. Teoretiskt innebär det att vi kan öka kapaciteten med så mycket som 30 procent.

Lyckat projekt
Den nya SVC-anläggningen var en investering på totalt 46 miljoner för LKAB. Väl investerade pengar, anser Lennart Mukka.
– Det var lyckat, sett till såväl tidplan som till funktion och ekonomi. Jag har jobbat som projektledare länge, men detta är nog det mest lyckade projekt jag varit med om, säger Lennart Mukka.

Det glädjer förstås Pier Blomkvist, projektledare på ABB-enheten FACTS.
– SVC-anläggningar är i och för sig inte ovanliga och används ofta i till exempel stålverk. Däremot är det väldigt ovanligt att vi säljer dessa anläggningar i Sverige. Samarbetet med alla inblandade fungerade bra och det blev ett mycket lyckat projekt, konstaterar han.

Kanske väntar ytterligare en beställning från LKAB framöver. Lennart Mukka berättar att projektet i Kiruna kan komma att få en efterföljare.
– LKAB har inlett ett projekt för att se över möjligheterna till en liknande lösning för Vitåforsgruvan i Malmberget. Problemen vi har där är ju desamma och vinsterna med en SVCanläggning borde därmed också vara det.

Denna artikel har tidigare publicerats i ABB Kunden nr 1/2010